Märta och Ingvar
När drömmarnas dröm slår in
Den allra största drömmen i mitt liv sedan jag blev riktigt hundfrälst har varit att få delta på Crufts freestyletävling. Under flera år har jag och min mamma haft som tradition att titta på den internationella freestyletävlingen på Crufts via livesändning på nätet. Tillsammans drömde vi oss bort om detta. Efter mitt första år i Landslaget, kändes det som att drömmen skulle kunna bli sann.
Vi har en plan
Jag satte mig ner och började planera ett program som jag trodde skulle platsa på Crufts
enligt mina observationer. Det blev “Ormtjusaren”. Vi tävlade enormt mycket med detta
program, ändrade och förbättrade. Till slut efter mycket slit och svett har programmet tagit
form och blivit ett riktigt bra program.
Vi vinner SM 2019 och kommer trea på VM 2019 samt vinner AFEC 2019. Perfekta odds för
att kunna ha möjlighet till att få representera Sverige på Crufts.
Efter dessa resultat var det en väntan, väntan på att se om vi blir utvalda till att representera
nästa omgång av Crufts – 2021 (2020 var redan Lisa och Kummin valda till). Efter en lång
väntan får jag besked att vi ska få representera Sverige. Tårar, skrik och lyckodans. Nu
händer det. ÄNTLIGEN!!!
I och med Covid-19, blev tävlingen inställd 2021, men som tur var fick vi möjligheten till
2022.
Svårigheten kring att tävla inför en enorm tävling som den i ovetskap ifall det kommer att bli
av eller inte är väldigt utmanande. Utmanande för motivationen, att kunna hålla igång träning
inför denna tävling utan att ha en aning om när den kommer att ske och om den kommer att
bli av över huvud taget.
Jag och Ingvar arbetade på med programmet, vilade i att vi är så bekväma med det
samtidigt som vi ser till att allt sitter som det ska under träning.
Det är jag och Ingvar självklart, som bilar ner till Storbritannien. Men med oss har vi våra
största supporters, mina föräldrar. Bilen är fullpackad och vi är alla redo för att äntligen få
göra denna resa. Vägen går från Dalarna genom Danmark, Tyskland, Nederländerna,
Belgien, Frankrike och sedan till slut till England, Birmingham. Vägen var lång. Men vi hade
så roligt på vägen, se alla landskap, de olika miljöerna i de olika länderna samt vår humor. Vi
hade minst sagt skrattfest hela vägen fram. En resa rik på minnen.
Väl framme på Crufts får vi komma in till arenan. Det var som att kliva in i en dröm, att få gå
och sätta sig på den läktaren och titta ut över planen som jag tittat på och drömt mig bort till
var obeskrivbart. Lycka, eufori. Nu vill jag bara få ta mig ut dit tillsammans med min Ingvar.
Crufts, ett enormt evenemang som kräver det yttersta av föraren för att hålla sig skärpt.
Särskilt under tävlingsdagen med evenemangets rutiner man ska anpassa sig till och utan
landslagsledare eller landslag som vi annars är bortskämd med var det utmanande. Då vi
annars hjälper varandra att hålla struktur och fokus. Som sagt var det utmanande för min
del, men det var även något jag tyckte skilde sig mellan oss som var för första gången och
de som var där för den andra eller tredje.
Det är som alla tävlingsformer ju mer erfarenhet man har av den typen av tävling, desto mer
avslappnad och fokuserad på rätt sak och vid rätt tillfälle kan man vara.
Det var äntligen dags för tävling, alla ekipage samlas. Går banvandring och bekantar sig
med varandra. Sedan var det game time. Jag och Ingvar går ut sist. Vilket var liite
utmanande eftersom jag ville bara ut dit på en gång med min bästa vän!
Mamma satt bland tusentals för att se showen live och självklart mig och Ingvar. Jag och
mamma som haft tradition att sitta tillsammans och titta på livestreamingen och drömma oss
bort till denna möjlighet. Nu var vi här, nu var drömmen sann. Denna tanke får mig
fortfarande att bli tårögd.
Pappa var med mig bakom scenen för att hjälpa oss vid uppvärmning och finnas bakom
scenen när det var dags att showa på planen.
När vi går in på planen ligger glädjetårarna nära till. Men jag lyckas samla ihop mig och
fokuserar på våra plan. När vi hälsar på domarna är det som att min närvaro slår till.
Tusentals i publiken, en stor publik på livestreamingen och domarnas. Nu gäller det. Nu
gäller det min Zharles-Ingvar, nu visar vi vår plan.
Programmet startar, Ingvar har stort självförtroende, kanske lite väl. Haha, han går in i
korgen och gör första delen rätt. Sedan slår hans ultimata Diva in och han kommer på egna
kombinationer ,det är då bara att följa med kungen Ingvars rörelser. Håll fokus och hitta in till
vårt samarbete . Efter vår andra kedja hittar vi tillbaka till varandra, puh. Jag kan slappna av
och vi går tillbaka till vår rutin. Då kunde jag riktigt njuta av vårt samarbete och av vårt fina
program. Stolthet sprider sig i hela kroppen över min fantastiska hund och över mig själv.
Drömmarnas dröm tillsammans med hundarnas hund.
Efter programmet är klart kommer glädjetårarna, de fortsätter komma på prisutdelningen. Vi
landar på en delad plats i poäng med ett enormt duktiga ekipage från Schweiz, efter
uträkning av poäng är det klart att jag och Ingvar kommer sjua. Vi alla är stolta, jag, mamma
och pappa samt alla som hejar på oss från Sverige. Det betyder som enormt mycket att få
göra detta just tillsammans med Ingvar. Det var han som fick mig att våga drömma om något
som dessa och även tillsammans med vårt ormtjusarprogram. Ett program som har givit så
otroliga minnen, ett program som betyder väldigt mycket för mig.
Jag är stolt över vår prestation. Men de engelska domarnas smak och tycke för freestyle
passade inte in med vårt program. Vilket jag trodde att det skulle göra! Men, jag är så nöjd
med vår prestation ute på vår drömscen att domarnas poäng och tycke blev irrelevant.
Stolthet, lycka och mersmak!!
Tack min Ingvar för denna upplevelse.
Tack till SHFK för förtroendet.
Tack till mina föräldrar som alltid stöttar mig utöver all förväntan.
Och ja, vi vill absolut tillbaka till denna scen.
Märta och Ingvar
