I år fick jag och min hund Itchi, berger des pyrenees a face rase,
äran att representera Sverige på Crufts internationella Freestyletävling lördagen den 12 mars. Som förare har jag förut deltagit på deras Freestyletävling med tidigare hundar och vet ungefär vad som väntade oss, lång resa, lära känna nya duktiga ekipage, en härlig tillställning och en otrolig värmande publik.
I år valde jag att ta oss dit genom att bila ner till norra Frankrike och därifrån ta kanaltunneln från Calais över till Folkestone i England. Väl i England var det mellan 3-4 timmar bilfärd upp till Birmingham. Totallt blev det en bilfärd med nästan upp till 500 mil och hur märkligt det än låter är den resan billigare än att ta flyget. Anledningen är att sällskapshundar som ska flyga till England måste skickas separat via ett fraktbolag.
Tävlingsdagen började tidigt med att vi fick träna på plan utan publik kl. 07:00-08:00 på morgonen. Uppvärmningen kändes bra med Itchi, vi var de första på plats och behövde inte trängas med så många andra som kom lite senare. Tiden därefter gick fort, plötsligt var det mitt på dagen och dags för tävlingen att starta. Alla ekipage står bakom scenen. Publiken hade hittat till arenan långt innan och alla platser var tagna. Tyvärr var det väldigt många som stod i kö utanför som aldrig fick turen att komma in.
Vi var totalt 13 st ekipage från 13 olika länder i Europa. Först in på scen var Irena Istvánková från Tjekien med sin border collie Layla. De bjöd på ett rockande härligt nummer, ett program koreograferat efter låten High way to hell. Ett underhållande nummer som gav dem till slut en 3:e plats. Sen tog det inte långt stund tills det var dags för nummer 4 att starta, Itchi och min tur, och vi bjöd på vårt New York New York program. Jag var förväntansfull, både såg och hörde glada rop ifrån publiken och det var svenska hejarklacken som viftade med flaggor i höga sky. När vi klev in på scen för att inta vår startposition kände jag hur Itchi hade tappat hakan av all publik, ljus och värme. Hon fick nog en mindre chock. Inte konstigt egentligen, bakom scen märks miljön inte alls av och helt plötsligt så dyker allt bara upp.
Itchi jobbade på bra, hon genomförde mycket men gjorde tyvärr några missar och hade inte sin härliga utstrålning som hon bjuder på när allt känns rätt. Jag var såklart lite beskymrad över det men spände mig också över att jag hade problem med mina kläder och ryggen värkte. Allt gick så fort och plötsligt var vi klara med vårt nummer. Vi fick fina applåder för vår show, domarna tyckte också gilla det de såg och vi hamna till slut på en ärofull 5:e plats. Mitt mål var att komma bland de 5 bästa och det klarade vi precis. Som prestationsmänniska jag är stör jag mig dock fortfarande över att vi båda inte gav vårt allt. Det är liksom på rätt plats att göra det. Men en 5:e plats är bra med tanke på att det är världselitens ekipage som deltar och den svåra miljön som inte går att träna på innan.
Den som tog hem den hedrande 1:a platsen var engelskan Lucy Creek med sin border collie Skiffle. Hennes program var koreograferat efter en låt från filmen Paddington och deras arbete gick mest hem hos de 3 engelska domarna Carole Dodson, Jeanette Fyfe och Mary Muxworthy.
Tävlingen gav mig motivation till att bygga ett ytterliggare nytt nummer till Itchi och det hoppas jag att vi kan bjuda på till nästa svenska mästerskap. Men mest så klart var det smickrande att få företräda Sverige i ett sånt stort arrangemang, att få visa upp den ras Itchi är och chansen att få demonstrera sitt verk för så många. Tack ni alla som peppade oss till vår prestation på Crufts. Ni som får möjlighet att åka dit, gör det. Det är en upplevelse man sent kommer att glömma.
/ Frida Binette & Itchi
Fotograf: Demelza van der Lans